Populärkultursjunkien dissar
En person/låt/genre/företeelse jag bara inte klarar av är Manu Chao. Ni vet någon sorts fransk latinosnubbe som blandar reggae med något annat och sjunger ”mama was queen of the bongo” eller nåt. Hans hypade period var för 3-4 år sedan men av någon anledning spelade P3 nyss hans hit. Och turistaffären Günthers Clothing som ligger nära mitt jobb spelar den varje dag på sommaren. Fortfarande!
Manu Chao symboliserar för mig en typ av musik som tjejer som klär sig i krossad sammet och killar som röker hasch gillar. Plus alla 30+ som aldrig köper skivor.
Ja, kolla bara på den officiella hemsidan så fattar ni själva.
Dela:
Ahh, krossad sammet! Fnittrade till när jag läste det, ser preciiiis de tjejerna framför mig. Nog för att jag tillhör kategorin 30+ som aldrig (nästan) köper skivor, men vid Mano Chao och krossad sammet, där går _definitivt gränsen.
fyfaaaaan/word! jag pallar inte heller med honom!
usch.
Och girls: det värsta är att de spelade låten en gång till på eftermiddagen! Chockerande!
Det är skönt att det finns bloggar så att 1000 pers kan göra sig hörda och uttrycka sina tankar. Jag kanske får räkna med att snubbla över folk som tycker om fax och musik, men det tråkiga är att så mycket fördommar kommer fram och att ”hypade” personer anammar uttrycken utan ens reflektera vad som sägs. Så kliv ut ur gaderoben, knäpp upp byxorna och upptäck att det finns annat än jobbet att gnälla på, fyllan på clubben och moderiktiga vännerna./ Ha ett skön liv (om det nu går)…
[...] spelades… Manu Chao så klart. Det verkar vara något sorts grupptryck som styr det där, tyvärr. Dela: [...]