Såsom i himmelen

Jag kollade på Såsom i himmelen häromkvällen – en typ av film jag alltid måste hyra när maken jobbar eftersom vi är alltid oense vid val av film och han aldrig skulle nedlåta sig till att kolla på dåliga filmer ens av nyfikenhet. Och efter att jag tvingade honom att hyra sämstiga Babylonsjukan förra veckan ligger jag numera lågt med att föreslå hyrfilmer.

Nåväl, detta skulle handla om Såsom i himmelen. Jag har varit så nyfiken på den eftersom så sjukt många sett den och att alla blir helt lyriska när de pratar om den. Någon sa till mig att jag måste se den eftersom det var en sådan viktig film.

Och har man sådana förväntingar på en film är det svårt att titta på den utan att tänka ”det här är en viktig film, vad är det som är viktigt, var det DÄR det viktiga, det ska vara en viktig film”. Ungefär som när jag såg Trainspotting första gången när jag var 17 år, för mig den första film som jag gick och såg på premiärkvällen enbart baserat på förhandshajpen. Jag var så upptagen av att tänka ”det här ska vara en häftig film” att jag knappt kom ihåg vad filmen handlade om efteråt.

Nåväl, tillbaka till Såsom i himmelen. Efter ett inledande trevande letande efter viktiga scener i denna viktiga film släppte jag så småningom förväntningarna. Och visst var den väl bra, inget extraordinärt utan bara bra. Några vackra scener, några roliga scener, några förväntade scener, en lite osannolik kärlekshistoria och så en massa sång.

Dela: