Vincent, eller när jag går i mina traktorskor
Som Fashio redan skrivit så var ju torsdagens stora behållning vår spotting av Robinson-Vincent. Jag blev så exalterad att jag ropade ”jag måste blogga om det här!”. Bakgrunden är så klart den Vincent-följetong jag hade i min gamla blogg, den som gick så långt att jag blev anklagad för att vara lite småkär i killen. Ha! På den tiden var han ihop med sorgebarnet Linda Rosing och syntes på stan iklädd amerikanska bandanas.
Och som Fashio beskrivit hade han så klart extremt fula kläder även nu. Kammen i bakfickan för att rätta till en sönderblonderade utväxtkalufsen. Till råga på allt såna där skor som killar brukar ha i t ex Flen – med 5 cm tjocka traktorsulor och ett litet spänne ovanpå. Blandning ev en syntsko och en sörmländsk träsko liksom.
Kvällen var räddad.
500:e anteckning. Grattis! :)
Reblo, jag håller med dig. Vincent ÄR ett intressant fenomen. För det är klart att man blir lätt fanatisk när man inser att han inte skämtar. Hur tänker han liksom?
Han verkar underbar, Vincent. Kan tänka mig att han även har införskaffat (någon gång):
Mobilhölster (i armhålan).
Drinkpinnar som ser ut som naken kvinna.
Vita jeans Levi´s 501, uppklippta längst ned.
Något med zebramönster.
Scooter´s singel Faster harder Scooter.
Vincent.. vilken fascinerande människa..
Gick in på hans hemsida och kollade lite, land annat på hans konst.. bland det fulaste jag sett!!
Jag trodde inte han levde längre….
Det var blivande piloten Vincent som fick min ömma moder att utbrista: ”Jag kommer aldrig att sätta min fot i ett flygplan mer!”
En blick på honom i uniform när han presenterades i Expedition Robinson var tillräckligt.