Would I let people down?

Konserten igår var ljuvlig. Både högtidlig (med specialsydda kostymer) och avslappnad (”jag började i fel tonart, vi måste börja om”). Vinter-arrade versioner av både Jenny Wilsons och El Perro del mars låtar och en scen som var drömskt-hemskt utsmyckad med kallt ljus och uppstoppade fåglar.

Jag har aldrig sett El Perro del mar live förut och blev helt tagen av hennes röst. Älsklings-Jenny var så bra som jag hade förväntat mig. Allra bäst var min favorit Love & Youth och Would I play with my band? som jag blev helt oväntat tagen av. Det är något starkt med kombinationen av falsett och melankoli i den låten som fastnar. I övrigt beundrar jag Jenny för hennes musikalitet och häftiga låtarrangemang. Kombinationen av musikeffekter och den säregna rösten blir så eget och bra.

Efter konserten utbröt den mest explosiva och unisona stående ovation jag varit med om tror jag. Hela publiken bad om mer (utan att för den skull det ropa det töntiga ”en gång till”). Försöker minnas en liknande positiv publikrespons men kommer inte på någon alls. En gång såg jag Badly drawn boy i Royal Albert Hall och hela publiken var så lyrisk att det mycket väl kan ha förekommit extatiska extranummerinrop men jag minns mest att han fick betala böter för att konserten drog över utsatt tid. Plus då det extraordinära konsertbeteendet att han 1) skickade runt en bild på sin nyfödda dotter i publiken och 2) gick ut i publiken för att säga hej till sina svärföräldrar. Detta var innan jag visste att det här snarare var regel än undantag i just BDB:s framträdanden.

Nåväl, lyssna och köp Jenny här. Ladda ner låtar med El Perro del mar här.

Dela: