Om Linda Skugges ”bloggande”
”Återigen kommer jag att tänka på det hon skrev förra hösten: ‘Tänk att få blogga varje dag! Om samkvämet hos Maudan, om Malou möter Persbrandt och Flinck, om Kristi Brud hos Stina, om Pär Nuder.’ Det var då det. Nu tar hon betalt för att administrera läsarnas bidrag och piper som en bortskämd fågelunge så fort en ”jag har tur”-googling inte ger henne vad hon vill ha.”
Dela:
Hahahaha, underbart! Ja, jag hade då hoppats på mer skvaller och roliga inlägg än bara frågor om var man köper bra plastmattor.
Precis, någonstans trodde man att det skulle bli intressantare än så här. Jag slutade läsa någonstans när recepten på blåbärspaj tog över.
Läst ngt förra veckan och häpnade över det där LATA i att verkligen säga ”jag orkar inte googla, det går snabbare om ni ger mig länken”. Vilket iofs säger mer om läsarna av hennes blogg. Vem har ett sådant latent behov att panikmejla besserwisseraktigt om vad Flashback är? En googling tar väl 0,27 sekunder eller så?
Jag var tvungen att sluta läsa hennes blogg eftersom den är så deprimerande. Hela hon är deprimerande och hennes blogg fick mig (25 år utan barn) att vilja börja prenumerera på Mama.
Ojojoj vad jag håller med dig. Jag kan inte för mitt liv begripa vad det är som gör att folk finner hennes blogg intressant. De kan ju lika gärna skriva själva bara.
”När man har läst hennes dagbok kan man säga *jag är med i Lindas dagbok – det är inte du!’ ”
-ur Johan Cronemans recension av Skugges dagbok 17-19 år för ett par år sedan. Det kanske är samma mekanism som drar läsare till hennes blogg och mail till hennes postbox, de hoppas att få se sitt eget namn där en dag. Även om det är mindre värt än att ha varit med ett par veckor i ”Idol 2005″.