What’s the story morning glory
Apropå konserten igår så måste jag konstatera att det gått lång tid sedan gymnasietidens Blur vs Oasis-krig. Personligen har jag aldrig varit något jätte-fan av någon av grupperna men jag har alltid valt Oasis framför jobbigt poppiga Blur.
Med detta i bakhuvudet trodde jag att konserten skulle befolkas av gamla indierockare från 1995. Men nej, medelåldern inne på Hovet var typ 13 och stämningen påminde stundtals om en hockeymatch. Berusade tonårskillar i sportfrisyrer och unga tjejer med blonderade, platta hår. Det var massor med poliser på plats och precis innan vi gick in hamnade vi mitt i ett stort killgäng och höll på att svepas med i strömmen av hejaramsor.
Först tänkte jag ”ni skulle varit med när det verkligen begav sig kids” men sen skämdes jag för att 1) jag kände mig mycket äldre än jag är när jag ens befattade mig med sådana tankar och 2) det skulle vara så himla förmätet av mig att tro att man måste ha varit samtida med bands stora succéer för att få gå på deras konserter. Tänk om någon påpekat det när jag var på min första Bowie-konsert i tonåren (dvs ca 20 år för sent).
Nåväl, det var faktiskt första gången jag såg Oasis och jag är rätt nöjd. De nya låtarna är inte kul alls (jag HATAR Lyla) men åh det gamla är ibland fantastiskt och gav sköna nostalgimoments. Publiken vaknade till när ”What’s the story morning glory” spelades och på den följde en svit gamla hits. Kronan på verket så klart ”Live Forever” och den klassiska sista-låten-innan-extranummer ”Champagne supernova”. Under själva extranumret t ex ”Don’t look back in anger”. Min favoritlåt med bandet över huvud taget är ”Aquiesce” och den spelades också. Men där märktes tyvärr spelningens största minus extra tydligt – sångljudet var rätt dåligt och särskilt Noel verkade kämpa. Och sen är det ju väldigt tydligt att nu inte är då, om ni förstår?
Annat observerat: Liam var lite pratsammare med publiken än jag hade väntat, folk svimmade men tydligen inte i lika stora skaror som under en Boyzone-konsert, och jag vet inte vem som var konstigast att se i Andy Bells ”loge” (det var ett slitet och starkt belyst omklädningsrum) – Janne Schaffer eller Idol-Måns.
Och sen var Noel exakt lika rolig privat som han verkar i alla intervjuer.
jag var lätt på Blur-sidan. har aldrig gillat Oasis överdrivet mycket och de gånger jag sett dem i Hultsfred har det mest varit trött som fan. men sen var det ju gången i Finsbury park. när 30 000 fulla engelsmän som ägnat timmar åt att kasta tomma (eller fulla för den delen) plastglas omkring sig helt plötsligt koncentrerade sig fullständigt på vad som hände på scenen när Liam stegade ut. aldrig har jag varit med om en sån karisma eller en sån villkorslös kärlek.
Jag hade svårt att välja sida under den stora Oasis vs. Blur-fejden. Gillade båda. Oasis såg jag på Sjöhistoriska -96 eller nåt sånt. Det var iaf när de stod på toppen. Mamma bjöd mig så jag kunde vara ”barnvakt” åt min lillebrorsa. Det var en mycket bra konsert, så det tackar jag min ömma moder för. Men jag har lite svårt att se vad kidsen ser i dem nuförtiden.
Såg Oasis och Blur med en månads mellanrum 1994. Blurs konsert var helt enormt bra och Oasis konsert var lika bra den. På den tiden körde Oasis inga extranummer, utan avslutade alltid med en riktigt lång version av ”I’m the walrus”. Det var ganska kul att Blur var helt utsålt medan det till Oasis-konserten fanns biljetter att köpa vid ingången till klassiska, numera nedbrunna Q-Club i Göteborg. Tyvärr så gick det utför med både Oasis och Blur efter detta och egentligen är det bara Blur som fortfarande är intressanta.
Jag är fortfarande imponerad.
Janne Schaffer ar inget konstigt att raka pa. Jag har sett honom gora sa skilda saker som nynna till Canelloni Macaroni pa Lemon Bar och sta i tossikon pa Hotell Gastis i Vittangi nar det varit pubkvall dar. Ar du dar Janne Schaffer ar, kan du lugnt rakna med att du ar dar det hander. He knows the shit.
Men.. herregud blur existerar inte längre hur kan de då fortfarande vara intressanta? Och ser man på de senaste skivorna så är det faktiskt först nu som oasis vaknat till lite. Brittpopen lever och attityden också i högsta grad.I sverige.Idag. Känns konstigt att folk snackar om oasis som ett ickeexisterande band och att snart måste de lägga av. Medans t.ex. U2 och REM går fin fint att hylla fast de har hållit på¨sedan 1979 repsktive 1980. Mycket mysko. För övrigt bör någon säga åt damon att lägga av att ödlsa sin kreativa ådra på gorillaz som måste. Jag skirver MÅSTE vara det mest patetiska sen the monkees.
i have never bin so happy after this konsert. i will never forget it! kiss kiss oasis