Ett popjunk kommer sällan ensamt
Rätt ofta blir konsumerat popjunk direkt användbart kort därefter. Något man läst i förbifarten blir plötsligt avgörande i jakten på en tårtbit i Trivial Pursuit eller blir ett perfekt samtalsnav i en diskussion som måste hållas igång. Nu har jag ju då inte spelat TP alls i helgen men varit med om två popjunkrelaterade intag som blev popjunkrelaterade outputs på mindre än ett dygn:
- Lisa Loeb berättade i dagens Dweezil & Lisa att den upp-och-ner-vända äppeltårtan Tarte Tatin är ett av världens mest lyckade matmisslyckanden. Och i ett avsnitt i boken jag just läser ber huvudpersonen om att få äta just en Tarte Tatin som är beyond. Faktum är att hela boken (lite oväntat) innehåller så mycket matreferenser att jag gång på gång måste avbryta läsandet för att fråga min man: ”men vad är en XXX då?”
- I en light-dokumentär på femman om rika arvtagare berättades det om barnbarnsbarnen till William Randolph Hearst. I förbifarten nämndes det faktum att Orson Welles film Citizen Kane är inspirerad av Hearst. Samma film var temat i dagens Poängjakten i Expressens söndasgbilaga så med lite färsk Hearst-inspiration knep jag filmen på fyra poäng. Sen föll jag på att jag inte läst något om Saltön på länge.
Dela:
Jag såg det där Dweezil & Lisa-programmet. fan vilket skönt gäng det verkade vara där runt käket.
I know, man ville ju vara en i gänget och vara med och mumsa körsbärskompotten! Ingen tillfällighet att det blir pannkakor till middag ikväll, fast den svenska varianten, jag gillar inte sådana där tjocka som de åt.