Hemma igen

Jag såg en gång en dokumentär som hette något i stil med ”spektakulära födslar”. Den gick kort sagt ut på att återge berättelsen kring ett antal spooky bebisfödslar: i flygplan, i snöstormar, bland farliga djur i vildmarken osv. Hågkomsten av denna gjorde att jag igår på Arlanda jublade över det faktum att jag inte behövde föda min bebis bakom ett business class-skynke i luftrummet ovanför Turkiet.

Nåväl, jag summerar en fantastisk resa. Avslutade helgen på Cemberlitas Hamam – så spektakulärt, avslappnande och häftigt. Ångbastu, skrubb och oljemassage från topp till tå gjorde att både jag och minijunken mådde som små flottiga miniprinsar hela vägen hem. Det existerar läskiga bildbevis på mig och kollegorna: otvättade hår som dryper av aloe vera-olja.

Sen var vi faktiskt i närheten av detta drama när det utspelade sig. Folk stoppade oss på gatan och sa ”don’t go there, they have a pistol”. Och jag som samma dag varit i sultanens palats tänkte direkt på ottomanska pickadoller från 1800-talet. Misstänker dock att dagens Istanbul-turkar inte kör den 50 cm långa varianten med blommiga dekorationer på.

Inser när jag skriver detta att jag aldrig recenserade min senaste resa, den som gick till Lissabon. Det är helt enkelt för att hela staden lämnade mig oinspirerad och otillfredsställd. Sällskapet gjorde hela resan men slutsatsen är att jag aldrig skulle vilja åka till Lissabon igen, knappt ens om jag blev tvingad. Ska jag summera Istanbul så blir det helt tvärtom – jag åker gärna dit när som helst igen. Kanske någon som vill kidnappa mig?

Dela: