Rumour has it
Skojar ni mamman och bebisen kollar chick flicks när pappan jobbar kvällar?! Bobo har inte utvecklat någon utpräglad filmsmak ännu men både han och jag gav Rumour has it en endaste betygssymbol häromkvällen.
Plotten: en ung kvinna som livskrisar upptäcker att filmen Mandomsprovet är baserad på hennes egna familjeförhållanden. Hon söker upp den man som både hennes mamma och mormor har romantiserat med och under tiden sjabblar hon med sitt eget förhållande.
Jag tycker att Jennifer Aniston brukar lyckas rätt bra annars. Hon är bra på att vara inte-Rachel på samma sätt som David Schwimmer är dålig på att vara inte-Ross. Men den här filmen var så seg och oengagerande att inte ens hon kunde rädda den – jag snabbspolade mig igenom två tredjedelar av filmen. T ex spelade Shirley MacLaine en rökande tant med ålderskomplex, hur stereotyp känns inte just hon i en sån roll? Oengagerande.
Den ende som berörde det minsta var Mark Ruffalo som med sin blotta medverkan utlovar god pojkvän av klassiskt feelgoodsnitt.
Alla Shirley MacLaines roller har haft ålderskomplex sen Ömhetsbevis, det är som att filmgöraren tänker ”och så vill vi ha en sån där tant, då tar vi Shirley”.
När du nämnde Mark Ruffalo i slutet glömde jag allt dåligt du skrivit innan.
Jag, min mamma, min syster och min engelska pojkvan hyrde denna vidriga film nar jag och min pojkvan var i Sverige nu i somras. Vi fick alla grov angest, och Kevin Costner som yoga-utovande ”aldre man” som ligger med allt och alla ar val det snoppigaste pa ar och dag?! Vi blev alla nastan upprorda for att hela filmen var sa… ofrasch. ”Hoho, lilla flicka, vi lag visst alla med Kevin Costner! Jaja, shit happens.”
Jag kan inte titta pa Kevin Costner langre, jag tanker bara pa hur han ar barfota och ar i nagon spannande tantrisk yogaposition och ar mogen med ljusbruna mockajackor och linnebyxor alt. forsoker sig pa old school hollywood-glamour i en smoking. Jag far rysningar bara jag tanker pa den!
Astrid: exakt! Du satte fingret på det där Costner-obehaget som liksom inte försvinner trots att det gått fyra dar sen jag såg filmen. Jag fick på riktigt en klump i halsen när Aniston också skulle dit och kladda.
Ja, visst var det skitsnuskigt!
Chick-flicks i sällskap av barn som är för små för att klaga är livet. Jag saknar den tiden. Nu anser sonen att han ska ha något jädra input vid film val, vilket innebär att det blir betydligt färre feelgood-filmer, och betydligt fler creepy Disney musikaler.