Inuti Slitz 1988, del ett
Lite om det redaktionella innehållet då. Jag vet att det inte är deras fel att de gjorde tidning på 80-talet och vi kommer garanterat skratta åt dagens media om ytterligare tjugo år, men ändå. Nostalgi på ett charmigt sätt!
Mats Olsson börjar skriva krönikor för Slitz. Han bor i New York och hans kolumn illustreras av gryniga New York-bilder som inte bidrar till någon stämning alls. Sidorna är redigerade i enkel ordbehandlingsmodell med fyra raka kolumner per sida. I en krönika konverterar han till CD-skivan, bl a för att han får plats med motsvarande två ölbackar LP-skivor på en liten hylla, kan snabbspola och märker hur textrader framträder tydligare. Men.
”Tänk om det helt plötsligt inte kommer att tillverkas skivor längre. Vad ska vi göra med skivsamlingen? Det är ekonomiskt olösligt att förnya den och ersätta med en CD. Dessutom tror jag inte de släpper Inmates första LP på CD, till exempel.”
(En domedagstanke han verkar ha haft rätt i faktiskt, har sökt lite på nätet och bara hittat LP- och kassett-versioner).
Klicka för närbild på valrossmustaschen och de tonade glasögonen.
I nästa avsnitt: Jan Gradvall upptäcker Jacob Hellman och hyllar Lili & Susies ”Enkel resa”.
Vilken mustasch på Olsson! Och tonade tjugotvåtummare. Magnifikt!
Lysande. Har kvar de flesta av tidningarna från den tiden. Typsnittet är väl Franklin Gothic, som man beställde med Textdata-systemet, eller vad det hette. Hm, jag var ju hemma hos Mats Olsson i NY också.
Härlig mustasch. En sån borde man skaffa sig. Mats Olsson, alltid först med det senaste. :)
okonstruktiv kommentar men:
mäktigt! hehe.
Vad fort man glömmer! Fantsatsiskt. I synnerhet den fattiga lay-outen i gamla tidningar är slående komiska
Vad stod det i artikeln om Kee Marcello? Vad innebar lappkastet?
Ullicka: fritt från minnet handlar det om hur han gick från lilla Easy Action till stora Europe på kort tid. Kan kolla mer ingående i kväll!