Honey, I’m home
Hej hörni, vad snabbt det gick! I morse kom jag hem och hann med en dag på jobbet innan jag äntligen fick komma hem och pussas och kramas med mina killar efter fem dagars frånvaro.
När saker och ting lugnat ner sig lite har jag en hel hög intryck att smälta, en hel hög tidningar att läsa, en hel hög Sour Patch med vattenmelonsmak att äta upp och inte minst en hel hög shopping att blogga om. Håll utkik hos Fashio där jag lovat fylla på cityshoppingtipsen.
Men innan jag går och sover kan jag säga att det mest uppenbara popjunket jag kan blogga om är något ni också sett och hört vid det här laget. Om inte, klicka här för att läsa om och lyssna på när Alec Baldwin skäller ut sin dotter. ALLA pratade om det, samtliga tv-program kommenterade fallet och paparazzis följde Baldwin omkring i New York för att se om han kunde flippa ut igen. Notera att inlägget jag länkar till har fler än 4700 kommentarer!
Jag tycker det är oändligt sorgligt och det lär nog ligga en hel del kanaliserad frustration bakom ett sånt där utspel. Men ändå, så bör man inte prata till sitt barn.
Välkommen hem!! Åh, jag är så avundsjuk på ditt liv ibland. Fast, jag har åtminstone fått ett mail publicerat i Slitz. Ehe.
äsch gullis, det är ju verkligen inget märkvärdigt, men jag är glad att jag har möjlighet att göra sånt här förstås. Men jag har aldrig fått ett enda brev publicerat, avis! (men jag har nog aldrig skrivit ett heller ;)
Men så otroligt fruktansvärt hemsk människa. Stackars barn.