Bloc Party på Cirkus
Något är fel när liveversionen av en favoritlåt ger en svagare wow-känsla än samma låt på ett svettigt indiedansgolv. För när Bloc Party fem-sex låtar in i kvällens konsert spelade paradlåten ”Banquet” var allt jag kände ett gäspande jaha.
Hela konserten kändes mest som en axelryckning. Konstigt bländande ljus och förskräckligt ljud förtog upplevelsen och även om det glittrade till i de förväntade höjdpunkterna så var det långt ifrån nog. För i det burkiga sångintensiva ljudet lät körerna som hämtade från en vit makt-konsert och det fåniga mellansnacket som om publiken var ett gäng gymnasister. Fast det var den väl egentligen, tjejerna längst fram hade väntat sedan klockan 07.00 och i garderoben hade några hängt in täcken och kuddar. Kanske kom de direkt från valborgsfirande, vad vet jag, Maria Ungdom var tydligen överfullt i natt.
Jag tycker om den nya skivan på skiva, men live var det knappt något som engagerade. Det som verkligen fastnade var refrängen i ”Where is home” och det underbara uttaladet av unstoppable i ”The Prayer” (som både jag och min man brukar gå och nynna på här hemma av just den anledningen). Tonight make me un-sto-pö-bul – snyggt.
Men ändå är klasskillnaden tydlig mellan det gamla och det nya. Mina absoluta favoritlåtar med bandet, ”Pioneers” och ”Like eating glass” från första skivan, har ett helt annat driv än det nya. Och om tidigare konserter jag sett med bandet känts intima oavsett lokal kändes det nu nästan opersonligt. Detta trots bandets uppenbara glädje över att vara ute på sin första europaturné som huvudband. Sångaren Kele Okereke kunde inte låta bli att flina och babblade oavbrutet med gänget längst fram, läste deras skyltbudskap högt och dedikerade en låt till 07.00-tjejerna. I en låt började någon bandmedlem fnissa så mycket att låten hackade. Trummisen förklarade att den personen (han själv? jag uppfattade inte) fick ”the giggles”.
Trummisen ja, eller ska jag kalla honom nakna lönnbringan? Jag har extremt svårt för musiker som tar av sig kläderna på scen. Allt från svettiga trummisar till spexiga exihibitionister som Flea i Red Hot Chilipeppers. Matt Tong i Bloc Party verkar ha som vana att flasha sina mjuka mansbröst, för kolla, jag bloggade om det redan för två år sedan. Utan att komma ihåg att utveckla mitt resonemang visserligen, men behöver jag ens göra det? Jag förstår om man blir skitvarm av att använda ett instrument jätteintensivt men då får man väl se till att klä sig därefter. Svarta linnen t ex? Eller kläder i fotbollströjematerial?
”Nakna lönnbringan” hihi… Jag håller med dig.
och jag tycker du har så fel. Klart du får tycka så. Klart jag får känna att du tappade bort musiken i detaljer om halvnakna trummisar, halvnakna besvikelser och fjortisflickor med skyltar. Låt dem ha sina skyltar, låt sångaren få ha sin uppenbara glädje av tonårsfans. Hur kan du inte känna att det var fantastiskt när ”This modern love” spelades och Kele sjöng ”Do you wanna come over and spend some time?”
då missförstår du mig för jag unnar dem verkligen den spelglädjen, men jag tycker fortfarande att det var en extremt svajig konsert i en lokal som inte passade dem. Det var tredje gången jag såg dem och (tyvärr!) den sämsta.
Är du dum?! vilken konsert var du på?!. Gamla låtarna var det lätt mest drag på!
ja precis, som jag säger ju, de gamla låtarna är bättre och har mer driv än de nya. T ex mina två namngivna favoriter.
Jag kan inte hålla med om ett enda ord du skriver, främst för den simpla anledningen att bandet ifråga är en bunt skillade musiker. Jag upplevde aldrig konserten som tråkig för dess pumpande tempo. Den enda låten som drog ner tempot var SRXT, vilket inte är så konstigt. Men vidare älskar jag Keles anspråkslösa publikflörtande, och jag älskar hans skratt. I kombo av ett halvdant men ändå aktivt mellansnack och en setlist utan dess like (ärligt talat, att höra sina favoritlåtar live kan ju inte vara SÅ jävla jobbigt?) med en schysst blanding av det gamla och det nya kan jag inte tycka annat än att det var den bästa spelningen jag varit på i år.
satt du möjligtvis längst upp,längst bak eller? för där ja va (på golvet) vare fan me ett jävla skysst drag!!