Plötsligt händer det
Ni vet ju att jag inte är nåt djurfan direkt. Men långsamt långsamt börjar det förändras (bara lite!).
idag till exemel. Mitt efterdagisgriniga barn var svårt att roa. Vi lekte med lego, med tåg, ritade med tuschpennor och badade. Vi skojade med dockvagnen och kollade tecknat. Sen satte jag på Apornas värld på Animal Planet. Vi fnissade åt en apunge som drack välling, vi gjorde välling till människoapan, vi tittade på när aporna lekte. Sen somnade vi båda. Jag vaknade av gorillatjut från tv:n och insåg vad som hänt. Jag lade det sovande barnet i sin säng och bytte snabbt kanal.
Hade du frågat mig för ett tag sen om jag skulle njuta av Animal Planet skulle jag ha skrattat rått. I stället längtar jag nu efter nästa tillfälle.
Fast jag kommer aldrig att kolla på djurakuten. Aldrig!
Jag gillar Animal Planet, men jag kan inte titta på ”Djurpolisen” för då kommer jag dels få hemska bilder i skallen som inte kommer att gå bort (bilderna, alltså.. inte skallen hoppas jag) och dels utveckla ett massivt människohat.
Jag kan inte se grymheter mot barn eller djur.