I mina tunna lurar
Jag är fascinerad av att titta på folk som går med musiklurar i öronen i kollektivtrafiken. Helst samtidigt som jag själv lyssnar på något. Jag synar folk och försöker gissa vad de lyssnar på samtidigt som jag hör något gitarrigt i mina egna öron. Det är ju så fantastiskt att man inte har en aning! En till synes from dam kanske lyssnar på värsta dödsmetallen och en liten illaluktande tioåring kanske lyssnar på opera. Eller så lyssnar de på exakt det man tror.
Jag tänkte på detta tidigare i kväll då jag mötte en kille på vår gata. En snabbscanning: rätt lång och snygg, intressanta kläder, vackert hår, vita lurar i öronen. Han skulle kunnat vara nån sorts indieräv, kanske ha liknande smak som jag själv. Men med tanke på vad jag själv lyssnade på där och då kanske sannolikheten inte är så stor.
Eller. Undrar om snygga indiekillar också lyssnar på Patrik Isaksson?
Eftersom min iPod är trasig lyssnar jag på radio i mobilen istället. Och igår var det reklam på alla radiostationer så då lyssnade jag på p3 och de spelade Patrik Isaksson. Och då tänkte jag; ”fy fan, tänk om någon på bussen tänkte: hon ser ut som att hon lyssnar på Patrik Isaksson, jag gör ju det just nu, men aldrig annars, jag gillar verkligen inte Patrik Isaksson”.
Jag blir lite lätt paranoid när jag lyssnar i lurar, ibland lyssnar jag på pinsamma grejer och då undrar jag om någon hör lite bastakt och känner igen det och fnissar i smyg…
jag ÄLSKAR hans melodifestivallåt. Men jag är ju generellt svag för honom förstås, du är ju en av få personer som känner till den brokiga mixen som är min skivsamling.
Jag funderar också alltid på sånt när jag lyssnar och ser folk på tunnelbanan som lyssnar. Mest på morgonen, eftersom man inte orkar tänka på så mycket annat då.