Popjunkien

När mejlen hamnar fel

Igår mejlade jag ett mejl till 25 personer som inte skulle ha det. Och när jag skulle rätta till problemet och säga ”hoppsan, skickade till fel lista” så skickade jag till samma 25 personer igen. Pinsamt ja, men inte dödens pino. Ändå drömde jag om mejl som hamnade fel inatt och så kom jag på dagens bloggtema: mejlpinsamheter.

En av de jobbigare jag själv har gjort var att råka printa ut ett mejl medan jag skrev det. Min chef plockade sen upp det i skrivaren och kom till mig. ”Jag tog med det här från skrivaren, är det här ditt?”. Ämnet var av väldigt privat karaktär och jag vågade inte säga något om det. Så jag bara ”ja, tack” och dog inombords. Undrar fortfarande om han trodde att jag var så stolt över det här mejlet att jag ville skriva ut det? Med tanke på de första raderna i mejlet utgår jag nämligen från att han läste det.

Och minns ni den där engelske killen som startade en mejlkedja när han skickade vidare ett sexigt ”tack för senast”-mejl till sina kompisar? De skickade vidare till folk som skickade vidare och vips hade mejlet spridits sig till typ ”alla” i Londons finansdistrikt. Jag kan för mitt liv inte komma på vad killen heter. James, Mark? Det var år 2000 i alla fall. Det mest anmärkningsvärda i den här historien är att min kompis kände honom och tröstade honom under de veckor då hans hus var hårdbevakat av medierna. Sen blev de ihop! Jättekonstigt att hon tyckte han var reko efter att ha kört den där höhö-mentaliteten inför sina kompisar.

Vad har ni på era samveten?

Dela: Facebook  Twitter 

9 kommentarer till När mejlen hamnar fel

  1. Ulla skriver:

    Men hej, det var ju till mig du skrev det där mejlet, visst var det? Eller har jag drabbats av storhetsvansinne?

  2. Rebecca (admin) skriver:

    visst var det så, darlo. Typ fem år sen nu! Jag minns datorn, min placering på kontoret, och innehållet i mejlet också så klart.

  3. saom skriver:

    Åh, roligt ämne! Jag minns inte att jag själv skickat tokigt, i så fall har jag nog förträngt det, men jag kommer ihåg några klassiker som andra är skyldiga till.
    En kollega skickade ett mejl till en fackrepresentant en gång och argumenterade om varför han borde ha mycket högre lön än kollegan x. Det var en hyggligt lång utläggning om vilken bättre utbildning och kompetens han hade än henne fast han visste att hon hade samma lön som honom. Sen råkade han skicka det till alla på jobbet.
    En annan kompis skulle skicka ett snabbt mejl till en väninna med väldigt slarvigt språk om något vardagligt ämne, och råkade skicka det till Christina Jutterström (som då var chef över SVT där kompisen jobbade).
    Det var roligt.

  4. Rebecca (admin) skriver:

    kom att tänka på Per Hägred nu också:
    http://www.alltomtv.se/showthread.php?t=42549

  5. enioreh skriver:

    Jag har nog bara råkat ut för en SMS-pinsamhet. Fick ett dödssnuskigt SMS som jag absolut ville skicka vidare till en killpolare som jag visste tålde den typen av skämt.

    Av någon anledning fick jag för mig att jag kunde hans nummer utantill (hur skulle det gå till – jag som har så dåligt sifferminne att jag knappt kommer ihåg mitt eget!!) så jag knappade in det och skickade.

    Sekunden efter insåg jag att jag hade vänt på siffrorna i slutet.

    Dröjde inte länge innan jag fick svar från den för mig okände/okända: ”VEM ÄR DU? VAD VILL DU!!!???”

    Skrev en snabb ursäkt och det var det.

    Men det var ju inte så farligt egentligen. :)

  6. Jenny skriver:

    jag skrev ett privat mejl till fästmannen och började knappa in hams namn i outlook och liksom kollade inte så noga och tryckte enter och send. visade sig lite senare att det var en av våra examiners som har samma förnamn jag hade skickat det till. som tur var det ju inte mejlet av någon sexuell natur, brukar inte mejla om sådant. mejlade mest om spiderman 3 spelet vi hade fastnat i på xboxen under helgen och självklart våra fiktiva hundar marmaduke och chappy. men examinern svarade att han trodde att jag skickat till fel person och det var först då jag insåg mitt misstag, bad om ursäkt i ett mejl och han svarade att jag hade gett honom en intressant start på dagen. så jag tänkte, ja varsågod för det. men mina kollegor mobbade mig i flera veckor och om någon skickar ett mejl fel här så heter det att göra en jenny. som om jag var den första i världen som hade gjort det.

  7. anna skriver:

    jag fick en kompis på det sättet när jag råkade maila ett privat mail till en mailinglista.
    ganska rart faktiskt.

  8. Tove skriver:

    Usch, jag dör att erkänna det men jag skrev ett sms till min kille en gång för länge sen där jag beklagade att min kompis och hennes kille skulle komma och hälsa på – jag avskydde hennes pojkvän och kallade honom väldigt fula saker i sms:et…sen skickade jag det så klart till min kompis.
    Ja, det var ju inte så mycket att göra mer än att stå för det. Jag rodnar fortfarande…

Kommentera