JJ72
Ni tror vi är galna om jag berättar att vi kör Guitar hero och dricker vin på jobbet just nu – utan ljud. Men vi har stängt av tv-ljudet och kör i stället blandat från allas spellistor. Vet inte hur det blev, det bara blev, men det visade sig vara rätt ok att spela utan ljud också.
Just därför gräver jag i arkiven och hittar det här gamla låtarna från ca 2001, när jag bodde i London. JJ72. Som många andra av mina skivor från den tiden one hit wonders, eller one cd wonders, men de har gjort bestående intryck på mig för att de så tydligt kännetecknar en era. Jag googlar mig till att de splittrades för två år sen. De här låtarna kan jag av den anledningen inte riktigt sluta tycka om.
Dela:
Åhhh jaaa! Jag hade nästan glömt JJ72. Sammanfattar en era för mig också, fast jag bodde i Worcester utanför Birmingham. :-)
Tack för en underhållande blogg. Ha det gott!
Haha! Oh my god. Vilken flashback till att vara fjorton och se JJ72 på MTV2 som vi hade typ ett halvår, och bara ”Ååååhhhhhh Maaaaaaaaaaaark!” och dö lite inombords. Jag älskade den där skivan, haha, tyckte den var så himla bra! Fast jag var också ett stort Muse-fan, plus gammal brittisk 90-talsmusik, så the glove fit the hand helt perfekt. Nuförtiden har jag dock så himla svårt för artister som gnäller och klyschar sig i bästa tonårsstil fast de är typ 30.
Åh! JJ72.. ett av de bortglömda banden. Fan, hur kan man GLÖMMA sånt?