Hejdå Vilda bebin
När två bloggande popjunkies umgås blir det väldigt roligt, kan jag berätta för er. Söta söta Jo hade köpt saker som hon (via bloggen) vet att jag gillar. Som ostbågar t ex. Så där satt jag uppflugen på en pall i hennes vackra kök och drack öl och åt ostkrokar (som det heter norr om… vardå?). Sen middag + mera öl på stan, sen hem och dricka te och lyssna på gamla guilty pleasures. Jo använder samma teknik som jag visar det sig: att anteckna blogguppslag och måste-höra-låtar i mobilen eller på kvitton.
Och så fick jag sova många timmar i ett vackert gästrum. Vakna tidigt och somna om och vakna igen till lyxdukat frukostbord framför valfri tv-serie. Efter mycket velande blev det SATC säsong fem, som jag inte sett på hundra år. Men vips var det dags att åka hem och här sitter jag nu på X2000 i höjd med ett pappersbruk nånstans och myser åt hur trevligt jag haft det. Tack Vilda Bebin, vi ses på internet!
”Om jag så hade fått gissa tio saker vi skulle äta ikväll hade jag inte gissat detta.”
Jo apropå min plötsliga planksteks-craving.
”När man doppar gaffeln i bearnaisesåsen vet man att det finns en gud.”
Jo, apropå att inga smakkombinationer kan vara en slump. T ex tomat och basilika, eller hemlagad pesto. Eller krog-bea.
”Nej, det står ju Rami Shaaban.”
Jo, när jag visar henne att min namnteckning inte alls säger ”Rebecca Crusoe”.
