Så blev jag en Twilight-junkie, del 2

Jag skrev ju för ett tag sedan om att jag (också) helt plötsligt, och helt oförberett, hamnade i Twilight-träsket. Och därefter sprang rakt in i allting True Blood. Så här gick det till steg för steg.

Steg 1
Jag undrade vad allt snack handlade om. Som a) engagerad kulturkonsument och b) en sucker för ungdomsromantik insåg jag att det var min förbannade plikt att läsa boken. Så jag plöjde Twilight på engelska i mellandagarna och tyckte att den var lite långsökt.

För mig framgår det aldrig riktigt varför Bella och Edward dras till varandra så och varför vill hon bo med sin pappa och laga hans mat och varför vill hon bo på en så regnig plats helt frivilligt? Visserligen var det en riktig page-turner men jag fastnade aldrig. Så jag bestämde mig för att inte läsa resten av serien.

Steg 2
Men så såg jag att bok två och tre var med på bokrean på svenska. Vilket för mig innebär halverad lästid och inte lika mycket slöseri med tid. (Ja, jag värderar min popkulturkonsumtion i tid, så intensivjobbande småbarnsmamma jag är).

Så jag satte tänderna i När jag hör din röst. Och blev akut förbannad, jag hatade boken läsningen igenom, ändå lade jag inte den i från mig. Hatet består i att tvåan är långtråkig och handlar mest om varulvar och jag tål inte valpen Jacob som är Bellas kompis. Han är omogen, irrationell och efterhängsen. Bella själv är velig, klumpig och rätt osympatisk. Här bestämde jag mig för att verkligen inte läsa vidare.

Men så kollade jag på filmen.

Dela: