Min humorbank är lite för gammal
Eller: är det jag som är en kvinna med ett skägg?!
Det är ett tag sen nu. Jag och några andra diskuterade klassiska skämt. Vi slängde oss med olika gags och referenser till allt från Killinggänget till rickrolling.
Jag kom att tänka på ett riktigt klassiskt skämt och sa därför är det inte Fingal Olsson som går där borta?! med konstig röst. Alla runt bordet stirrade på mig. Ingen kände igen skämtet! Jag försökte förklara: ”ni vet Martin Ljung han rör ju PÅ sig?”. Nej, ingen visste.
Lite senare kom jag på ett annat förträffligt klassiskt svenskt skämt. Jag tar sats och ropar ”huk er i bänkera för nu laddar han om!”. Möts av frågetecken och generade skratt. Ingen kände till det skämtet heller och jag kände mig väldigt omodern. För er som inte vet är frasen är slutklämmen i ett skämt som Tage Erlander (en gammal statsminister) berättade när han besökte Hylands Hörna (en slags gammal version av Robins i SVT).
Lite bitter över mitt nederlag berättade jag senare samma kväll historien för Johanna. Jag hade bara hunnit nämna Martin Ljung-skämtet när Johanna meddelar att hon kan ett klassiskt skämt också. Hon tar sats, måttar med ett gevär i luften och ropar ”huk er i bänkera för nu laddar han om”.
Vi tänker så lika, min fina vän och jag.
Åh, men båda är ju klassiker! Jag hade skrattat igenkännande om jag varit med.
Fingal Olsson! En klassiker som jag använder ofta! :D
haha. du sannerligen en kvinna med ett skägg and i like it!
Har inte hort just dom, men jag brukar citera Martin Ljungs: ”Ester, vi ar HAR nu!” med gnallig rost och mina vanner ser konstigt pa mig (jag ar 20 ar).
Klart man kan Fingal Olsson-gaget!
tack för ert stöd. Och tack Ylva för att du är mossigare än jag fast du är tio år yngre ;)