Efter att två bloggvänner inom loppet av några timmar båda skrivit om att Boulehallen har familjebrunch bestämde vi oss för att också testa. Idag fastade jag i tre timmar innan vi gick dit och åt oss proppmätta.

Och de vill så väl att jag vill ge dem lite bättre omdöme än de kanske är värda. Allra bäst är barnvänligheten, det är sannerligen inte ofta man får vara som en normal barnfamilj utan att skämmas. Nog för att det funkar att ha Bobo med på de flesta etablissemang men det var tydligt att Boulehallens motto ”på boulebanan kan ingen höra dig spilla” (ungefär) var på allvar. Det är extremt ont om ställen som välkomnar barnfamiljer särskilt – i skrivande stund kan jag inte komma på något annat än Andys lekland och det är ju i helt andra syften.

Mindre bra var buffén tyvärr. Vi misstänker att de överraskats av en stor hord folk precis innan oss, för mycket verkade vara slut, t ex något så livsnödvändigt som sylten till pannkakorna. Oliverna och brien jag hade längtat efter fanns inte. Det kom några stekheta (ogoda) vårrullar på slutet. Men stort plus i kanten för extremt goda köttbullar och fattiga riddare som åtminstone jag tog fyra portioner av. Laxmackorna var också goda på ett ”måste bjuda på själv”-sätt.

Saknades 1: leksaker. Man är inte barnvänlig bara för att man har Pippi-film, kritor och böcker. Jag saknade leksaker som sysselsätter barnet medan föräldrarna äter och pratar. Just för vår son funkar lego bäst, men olika barn gillar väl olika grejer. Det var hur som helst väldigt uppskattat att spela boule och pingis efter maten.

Saknades 2: läsbart för vuxna! Om ni tänker gå dit och långsitta, ta för guds skull med egen läsning. De hade bara två exemplar av Svd och den hade jag redan läst hemma. Hittade ett luggslitet ex av Knarknytt på slutet, den läste jag från pärm till pärm medan övriga familjen sportade.