Den ”alternativa” studenten
Svenska Dagbladet hade i går en högskolespecial (bara delvis på nätet). En artikel med rubriken ”En pluggfest för livet” berättar om studentstaden Linköping. Man får bland annat följa några studenter som förbereder en spexlåt baserad på Iron Maidens Fear of the dark. De intervjuar också två killar som sitter och pluggar i ett bibliotek.
Den ene killen säger att han bara varit på en enda studentfest hittills, men det var inget för honom: ”Det finns en allmängiltig bild av hur en student ska vara, jag är inte så typisk”.
Men ursäkta mig.
Är inte den ”alternativa” studenten just den allmängiltiga?! Nog för att man blir som man umgås, men jag är så trött på folk som hävdar att de är förmer i studentkretsar bara för att de minsann inte håller på med gasquer eller säljer Blandaren på T-centralen.
Det vore så skönt med en typ som bara: ”jag älskar min studentoverall och jag går på alla studentfester jag kommer åt. Kolla här vilka fina tygmärken jag samlat”.
Vem jag var under min egen studenttid?
Självklart den plågsamt uttalade alternativa studenten. Precis som alla andra.
Jag var en sån där student med overall. Och jobbade på kårhuset. Och satt i linjeföreningen och festfixargrupper och sånt. För mig var det perfekt då, jag kom som ny i stan in i ett socialt sammanhang och lärde känna folk.Ofta ytligt bekanta, ja, men roligt var det. Jag har fortfarande kvar min overall någonstans i en låda. Även om jag aldrig skulle få för mig att dra på mig den igen, så är den liksom en symbol för några år av mitt liv.
De som jag ser som mina närmsta vänner idag, tio år senare, var inte åverålsmänniskor och finner hela grejen löjlig, utifrån nån slags ”klubb för inbördes beundran”-tanke. I stort har de rätt. Men kul hade jag, nästan hela tiden. Och overallen var ju ett bra festplagg – man behövde bara bry sig om vad man skulle ha för topp, underdelen var ju redan fixad!
Haha, +1 på den!
Vilka år var du i Sundsvall? Jag var där, i blå overall fullproppad med märken, skrålade högst på alla fester på Kårhuset.
Haha, jag kände inga overaller så jag har nog aldrig tänkt på mig själv som alternativ.
(Nu ska jag gifta mig med någon som äger både overall och frack.)
Elca: vad fint! Jag älskade också gemenskapen som det innebar att plugga i liten stad, även om jag var minimalt aktiv i kåren. Men studenttidningen skrev jag i! Jag älskade verkligen Sundsvalls studentliv, men var där rätt kort tid totalt sett.
4everfine: jag började jobba mitt i utbildningen så jag bodde bara i Sundsvall i tre terminer: 2001-2003. Därefter pendlade jag upp för vissa föreläsningar. Du då? Vilken utbildning?
Julia: blir det frackbröllop rentav?