Våga posta!
Ni som bloggar – skriver ni ofta texter som ni aldrig sedan publicerar?
Jag gör det. Vilket är extra dumt med tanke på hur sällan jag hinner blogga. Men faktum är att jag bara den senaste veckan har producerat texter om t ex Superfarsan, It gets better project, gravidkläder, bebisnamn och en liten essä om Håkan Hellströms frisyr. Men inget av det har jag publicerat, som ni ser.
Varför vet jag inte riktigt.
Jag pratade kort med Abbes pappa och Älskade dumburk om detta på Twitter häromdagen. Vi kom fram till att orsaken är en blandning av prestationsångest, höga trösklar och försiktighet. Fånigt nog.
För efter så här många år som åsiktsmaskin, med härliga regelbundna läsare och ett riktigt behov av att få skriva av sig och rensa tankarna borde jag verkligen inte vara ängslig över bloggens innehåll. Men det är jag, varje dag, som synes.
Ska försöka tänka på det själv, och vill samtidigt uppmana andra fegisar: våga posta!
Nu blir jag jättebesviken över att inte få läsa din essä om Håkan Hellströms frisyr. Bara så du vet.
Jag är världsmästare på självcensur *lägger upp bollen för att alla ska säga ”Det märks inte!” bakom min rygg*, men jag censurerar redan i huvudet, kommer inte ens så långt att jag skriver nåt.
Och ja, jag vill också läsa om Håkan Hellströms frisyr. Börjar han måntro bli lite för gammal för den senaste modellen?
Ja! Posta alla på en gång!
oj, nu blev det som att jag gick med håven efter kommentarer, och så menade jag inte. Tack för engagemanget!
Just Hellström-inlägget är en överlevare känner jag själv, men det kommer ta minst hela veckan innan jag marinerat klart det :)
Jag har aldrig skrivit ett inlägg som jag inte publicerat och i 99,9 procent av fallen gör jag det direkt. Så olika man kan vara. :)
(posta)
Vi måste sänka våra krav på oss själva Rebecca. Det måste vi. Det är inte nyttigt att ha dem för högt ställda, har jag fått erfara.
Posta på!
Gilla!