Öroninfla
Om du följer mig på Twitter har du redan läst mitt gnäll om mitt öra. Befogat gnäll så klart, eftersom min trumhinna sprack i fredags kväll. Det rann liksom BLOD ur ÖRAT.
Nåväl. Jag hade en tid hos doktorn redan samma kväll (ÄLSKAR min vårdcentral) och fick penicillin och instruktioner om hur jag ska sköta om denna traumatiska skada. En enda enkel sak att tänka på: att i en månads tid ha fetvadd i örat varje gång jag duschar. Vilket jag så klart glömde redan första duschen.
(Ja, jag vet att öroninflammation är en barnsjukdom, men av någon anledning hamnar alla dagissjukdomar hos mamman och inte hos dagisbarnet i vår familj).
Dela:
Jag har alltid varit ett öronbarn och får fortfarande öroninflammation då och då. Senast det hände fick jag höra av typ alla att ”Är det inte bara barn som får det?” Eeh, nej, för nu har jag det och jag är vuxen. De äldre tanterna på jobbet skrattade åt mig och kallade mig lillkickan, helt seriöst. Som om det inte räckte med smärtan i örat och att alla ljud blir helt förvrängda.
roligt beskrivet, men jag förstår ju hur jobbigt det är! Det verkar faktiskt vara vanligare än jag trodde: jag träffade ännu en vuxen med öroninflammation idag. Det kan du hälsa storkickorna på jobbet ditt…
Tack, det ska jag göra! Och hänvisa dem hit så de får bevis…