Supermånen

Jag var i mitt föräldrahem i helgen, en bondgård utanför Eskilstuna. Och jag må ofta raljera över hur mycket jag trivs i stan och hur lite landettjej jag är numera men jag är också otroligt ödmjuk inför att jag liksom har landet i mig.

Den största skillnaden är att himlen är kolsvart och stjärnklar – inte orange som hemma i stan. Vid niotiden i lördags var det alldeles tyst och lugnt. På himlen lyste något som tydligen kallades supermåne, men den läste jag inte om förrän två dagar senare. Magnifik var den hur som helst.

Dela: