Jättedåligt blev jättebra

Igår var en förskräcklig dag. Jag var jätteförkyld, hade knappt sovit alls natten innan, ensam med båda barnen hela dagen + kvällen och dessutom tvungen att i det skicket gå på barnkalas. Bobo vägrade låta mig gå hem för att sova och jag ville inte ställa till med en scen inför de andra föräldrarna så jag stannade vackert kvar och svettades och snöt mig mellan 14 och 16. Jag grät av utmattning två gånger. Inte på kalaset då, men innan och efter.

Men idag! Idag har varit nästan helt perfekt faktiskt. Sov till halv åtta, åt frukost med barnen, städade och handlade, fick besök av Cissi och Todd, efter det långhäng i stora sängen med tidningar och sovande bebis, sen matlagning och så pricken över i: Where the wild things are. En fantastisk liten film som jag och sonen tyckte lika mycket om, och med lite fin Karen O-bonus till mamman. Och nu sover lilla barnet och stora barnet sitter mittemot mig och bygger LEGO och sjunger.

Summa summarum: årets kanske näst värsta dag följdes av en av de bättre.

(Kalenderbitaren noterar att det är min fjärde sjuka på en månad. Det är bara tre veckor sedan jag blödde ur öronen. Synd om mig va?)

Dela: