Barnrumsbyte
Det här är Bobos rum. Det är ett litet barnrum som är inrett med stor iver. Men med väldigt kortsiktig planering visar det sig när vi nu efter några år har a) fått ännu ett barn men b) ändå inte har planer på att flytta från vår trea än på några år.
Däremot har det långsamt gått upp för oss att vi måste byta rum med barnen. Bobos rum är för litet för två barn – de måste i stället dela det större rummet och vi får ta oss an det lilla. Om man får vara barnslig kring sånt här så erkänner jag att jag redan sörjer det kommande bytet.
För att:
a) Rummet ovan ÄR ett barnrum, det ser ni ju. Kommer kräva mycket jobb för att göra det stora rummet lika härligt.
b) Vårt rum har gröna väggar och jag har aldrig sovit så skönt i något rum någon gång. Murriga väggar som funkar som en sorts vårdande sovsäck. Älskar att vara inne på vårt rum.
c) Vi kommer behöva behålla de vuxnas kläder inne i barnens rum, för det är det enda stället vi har en garderobsvägg. Men det ÄR ju så suspekt att ha det så! Jag kommer ihåg när man lekte hos någon kompis när man var liten och deras föräldrar kom in i rummet och hämtade lakan i nåt linneskåp. Klar stämningsdödare.
Och nu är det VI som ska göra så mot våra barn?!
Vi har exakt samma problem (till och med garderobsväggen blir samma grej). Barnen delar (ett litet) rum nu och det funkar för Tintin behöver inte så mycket grejer där inne än så länge men sen.. Deras rum är dessutom ett genomgångsrum och vårt sovrum är så stort och underbart med fina fönster och massa plats. Jag vill inte byta. Jag vill inte jag vill inte!
Relaterar. Vi har ju ingången till samtlig förvaring i vår lägenhet i pojkarnas rum. Dessutom är det rätt svårmöblerat även om rummet är stort.
Precis samma här. Funderar på om man kan sätta in en lite diskret garderobsvägg med snygga hemliga skjutdörrar i vardagsrummet istället…