Kött som tårta, mat som inte sopor
Det här inlägget ska handla om två områden där jag bestämt mig för att försöka förändra mitt beteende: matslöseri och slentrianköttande.
När man är en del i en barnfamilj är det oundvikligt att få ont i magen över de mängder mat som lagas och ratas och slängs. 3-åringen typ tittar på en macka och sedan bara ”jag är mätt”. Köper vi en limpa så går minst hälften rakt ner i soporna av anledningar som är fler än den här bloggen är lång.
Och efter köttskandalerna den senaste månaden har jag tänkt extra mycket på de mängder kött som ingår i slängaekvationen. Så halvfabrikatförsvarare jag är finns det ingen rimlighet i att servera köttbullar som är blandade av oklara ingredienser innan de fraktats omkring över hela Europa för att slutligen nå våra tallrikar. Eller i 3-åringens fall – sophinken via tallriken. Stackars hästar.
På helgerna vallfärdar många till Stockholms mest populära kebabställe här i Årsta. De är kända – har rentav som säljargument – att man får jätteportioner när man äter där. Många stammisar vet detta och har som rutin att beställa 1 (!) tallrik till hela familjen, eller ta med sig resterna för en matlåda nästa dag. Men många, många som är där orkar en tredjedel av sin mat och slänger resten. Jag kan inte ens föreställa mig hur mycket fräsch mat som dumpas i deras sopor vareviga dag. Jag själv har börjat undvika att gå dit för jag tycker hela grejen är så sorglig, att det anses positivt att få mer mat än du kan äta upp. Att vi betalar för att få slänga mat?!
Det jag vill komma till är att jag mer och mer ser till att göra tydliga val när det gäller matkvalitet och matmängd. Jag har slutat slentriankötta och väljer oftare vegetariska alternativ. Vi är också bättre än någonsin på matlådor och framförhållning med den mat vi köper.
Återstår att se om vi kan lära 3-åringen lite mathyfs också, men jag misstänker att det är som med mycket annat, en fas helt enkelt.
Två länktips som fått mig att reflektera mycket över köttet:
Nina Åkestam om kött som tårta.
Johanna Koljonen om att tygla köttets lustar.
#blogg100
