Populärkultur i London
Snackisarna i London under helgen som jag var där hade lite av ett musiktema. Live 8 och Glastonbury till exempel. De 150 000 biljetterna till Live 8 lottas ut via en SMS-tävling och efter bara in några timmar hade 2,5 miljoner SMS skickats in till tävlingen.
Det är några veckor kvar till musikfestivalen Glastonbury men alla planerar redan för att åka dit och musiktidningarna har givit ut särskilda Glastonburynummer av sina magasin. Jag köpte Q och fick med ett ganska intressant soundtrack på köpet.
En annan given musiksnackis var releasen av Coldplays skiva, och folk köade utanför skivaffärer på natten för att köpa ett ex. Några recensioner jag läste menade att Coldplay i och med denna skivan kunde räknas till världens största band. Nu har jag bara lyssnat på den en gång men jag tyckte den lät precis som förra skivan – och då är det väl ingen skillnad?
Coldplay hade förresten releasefesten i Camden samma kväll som jag åkte. På gamla Camden Palace som nu heter Koko och var lite av en snackis (i alla fall i Camden…). Där kan man se spelningar och dansa till sedvanlig camdenindie (och dricka burköl). Coldplayspelningen var hur som helst hett eftertraktad och folk köade i flera dagar för att komma in. Man kan lyssna på den hos Radio 1 om man vill.
En annan populärkulturell spaning är att Big Brother säsong 6 precis börjat. Bland mina vänner hade det inte riktigt hunnit bli en snackis än, men i media är det redan i full gång. Till skillnad från snälla BB här hemma så får tv-serien oändliga proportioner i Storbritannien. Alla större mainstreamtidningar och magasin har egna Big Brother-reportrar (min kompis lillebror är en av dem) och alla försöker bräcka varandra i att avslöja gamla lik i garderoben hos deltagarna. Flera av de största skvallerälsklingarna är gamla BB-deltagare (vilket ju är precis som hemma inser jag, Linda rosing et al) och säkert sju av de gamla säsongernas deltagare är nu kända i andra större sammanhang (ofta som programledare och sånt).
En sista grej som jag just kom på – Crazy Frog. Ni vet svensken som imiterar en groda moped och som Jamba sedan gjorde en ringsignal av? Det har ju även blivit en danshit (så klart, this is England) som petade ner Coldplay från förstaplatsen på singellistan.
Svensk media har ju rapporterat lite om detta men jag trodde faktiskt inte att det var en sådan nationell grej utan mest en mediahausse. Men alla överallt pratar om Crazy Frog, för att inte tala om att man hör imitationen ”ring ding ding” på gatorna lite här och där. Medier refererar till Crazy Frog, och då är det inte bara snaskmedierna utan även typ Observer där någon skrev om något som var lika enerverande som sagda groda. Det allra första samtalet jag tjuvlyssnade på i tunnelbanan på väg från Heathrow var någon som försökte sjunga Crazy Frog och komma på om det var en tysk eller svensk låt från början.
Det snackades en massa om Crazy Frog i Glasgow oxå. Vi satte på TVn och blev helt förvånade. Hade missat detta totalt :)
Vet inte vad det är med de där Coldplay. Kan inte säga att de är dåliga, men va fan, man blir ju inte direkt upphetsad. Tacka vet jag Bono! (Aldrig att Coldplay blir lika stora som U2, vilket de tydligen satsar på. Eller?!)
om man vill vara viktig så ska det sägas att killen bakom crazy frog försökte härma ljudet av en misslyckad trimmad moped.
han var med på p3 förra veckan och berättade hela historien.
Helena: grodan är överallt I tell you.
Wilner: jag tror inte Coldplay själva vill att de ska bli U2 ens hälften så mycket som den engelska musikpressen. En av dem påstod att [har glömt låttiteln] skulle komma att bli det här årtiondets ”One”.
mons: så klart, det visste jag ju när jag tänkte efter! Men visst är det så att han fått typ 0 kr fast han nu blivit en internationell kändis/landsplåga?
Enligt Per ”Ding-Ding” Larsen hade Coldplay en bild av U2 hängande över mixerbordet i studion där de tillbringat alldeles för mycket tid.