Energi en torsdag
Lite otippat seglar en gammal indiehit rakt in i min temavecka. Jag lyssnar aldrig någonsin på den här låten annars, har aldrig gjort, men hörde den på tv igår och blev glad. Så idag får vi energi av:
Dela:
Lite otippat seglar en gammal indiehit rakt in i min temavecka. Jag lyssnar aldrig någonsin på den här låten annars, har aldrig gjort, men hörde den på tv igår och blev glad. Så idag får vi energi av:
haha, tror jag har den här på skiva någonstans, antagligen på min fasters vind där det mesta av mina grejer som inte togs med till london finns att hitta. tog de flesta av musiken med mig men inte den här.
åååh! jag har också skivan. nånstans. måste hem och leta. ah, sweet teenage memories…
alltså, jag har aldrig hört eller sett den här!
visserligen var jag allergisk mot ho-ho-la-la-låtar redan som ung, men ändå, jag har slösat bort tid motsvarande två fil.kand framför MTV när jag var tonåring…
Jag tyckte faktiskt INTE den var bra heller. Imorgon tycker jag att Fatih no Mores Epic ska energipeppa dig!
tyvärr anna, det blev svensk rock i stället :)
ah, jag blir så glad när någon ger OCS lite cred. jag erkänner att de är otroligt ojämna och stundtals har levererat riktigt dynga men i sina bästa stunder är de otroligt underskattade. av någon anledning fick de ta så mycket skit under deras heyday, har aldrig riktigt fattat varför.
och så lite mer när jag väl får skriva om OCS: jag hängde med en fanatisk (de har ett följe som är det närmaste England har till grateful deads fans)OSC kompis till en konsert på Shepards Bush Empire någon gång 97 eller nåt och det var fortfarande en av de mäktigaste konserterna jag varit på. deras fans är helt fanatiska, har inte sett något liknande någonstans. de hade en otrolig förmåga att bygga någon typ av ”vi” känsla tillsammans med fansen generellt.
nåja, tillbaka till arbetet.