OS-invigningen
Inte så otippat att den här gamla anglofilen blev mycket förtjust i OS-invigningen. Jag har sett den tre gånger hittills och tänker se den igen.
Vad var så bra? Stämningen, stoltheten, humorn, allvaret, effekterna och överraskningarna. Trummorna, sagofigurerna, suffragetterna, krigsveteranerna, NHS-hyllningen, teveserierna, filmklippen, musikmedleyt.
Och trots att musikdelen innehöll så MÅNGA favoriter, och så MÅNGA älskade gamla minnen, blev jag allra mest berörd av en kort liten passage mitt bland nittiotalslåtarna. För när ”Born Slippy Nuxx” med Underworld spelades fick jag ett nostalgisug i magen som höll i sig resten av helgen. Den påminner mig mycket om när jag var 17 år och för första gången åkte till London utan vuxna. Och hur den resan, den tiden, var början på något NYTT. Jag tror inte jag hört låten sedan sent 90-tal.
Här finns en Spotify-lista med låtar från invigningen.
(Jag skrev detta innan OS-avslutningen. Tänker inte skriva en rad om det spektaklet. Trots Spice Girls).
