Lördagsgodis på SVT
Igår frågade min son vilket som var mitt favoritbarnprogram när jag var liten. Och även om jag minns många (typ Fragglarna, Den lille vampyren, Dårfinkar och Dönickar, Ebba & Didrik, Fem myror är fler än fyra elefanter) var mitt spontana svar: Lördagsgodis. Barnprogrammet som gick klockan halv sex på lördagar. Det såg vi så ofta vi fick* och jag minns det som helt fantastiskt. Att man kunde GÅ IN I en GODISPÅSE?!
Jag visade klippen ovan för min son och han bara ”men det var ju inte ALLS roligt”? Och det är ju lätt att förstå att någon med nollnolltalsögon inte kan begripa något som har den där tonen och det där tempot.
Att titta på en klocka som långsamt räknar ner minut för minut innan programmet börjar. Till och med JAG blev stressad och var nära att spola framåt. Två minuter.
Att hallåorna a) ens fanns och b) tilläts prata i flera minuter om ett personligt, helt ovidkommande minne. Bara för att sedan släppa på ett program där en man badar badkar i fem minuter. Innan han visar en film om hur badkar tillverkas. Rätt långt från ett Minimello eller ett Wild kids.
Så nej, inte så jätteroligt kanske. Men en rolig tidsresa!
Hej hopp!
#blogg100
* På Kanal 1 visades nämligen travet samtidigt, och det insisterade pappa alltid på att få se. Traumatiskt då, men ett roligt minne idag. Vi hade bara en teve, två kanaler, ingen video, och en 25-årig pappa som alltid tittade på lördagstravet. Det gör han än idag men nu spelar han oftast in det eller kollar på någon av sportkanalerna som har travsändningar. Informationssamhället förändrar alla generationer.
