Yohio
Min son älskar Yohio. Alla hans klasskompisar älskar Yohio. Och jag kan inte tänka mig någon vettigare förebild för mitt lilla barn just nu, så jag älskar också Yohio.
Att en sminkad sundsvallspojke med mjuk utstrålning och stort självförtroende på kort tid kan bli förebild för en hel barnageneration tycker jag är viktigt. Inte så mycket för barnens skull, för jag tror att dagens ungar accepterar mångfald i rätt mycket större utsträckning än när jag själv var barn, exempelvis. Men det jag blir allra mest glad över är att Yohio-barnens idoliserande kanske/förhoppningsvis/förmodligen utmanar föräldragenerationen att acceptera och engagera sig i oliktänkande.
Och av samma anledning blev jag glad när jag läste att Klara jobbar med en dokumentärserie om Yohio.
#blogg100
Läste du intervjun med Yohio i DN Söndag härom veckan? Jag hade ett ganska gott intryck av honom innan det, men efter den intervjun så känner jag att det finns en miljon bättre förebilder för mina barn än en människa som har sådan dubbelmoral och som dessutom uttalar sig om att kvinnor inte ska klä sig slampigt…