När jag skrev inlägget om Förr eller senare exploderar jag hade jag ännu inte öppnat boken. Och därmed inte heller sett den lapp som någon omsorgsfullt kilat in mellan bladen. Det var en hälsning från en nerdfighter, med en kort beskrivning om vad en sådan gör. Och sedan avskedshälsningen: ”DFTBA – google it” (kom igen,
Har läst så mycket om Förr eller senare exploderar jag (The fault in our stars) så nu är det dags att ta reda på vad allt fuzz handlar om. Återkommer! #blogg100
Vad var din största framgång 2012? Jag hade ett alldeles fantastiskt yrkesår, faktiskt det allra bästa på de 10 år jag jobbat! Både resultatmässigt och uppdragsmässigt. Av många omfattande, spännande, roliga, utmanande saker jag fått förtroendet att jobba med så är denna svår att slå. Jag är tacksam, stolt och – unikt för att vara
Jag tror att det här är sånt som man inte får skriva om på internet. Eller sånt man borde hålla för sig själv för att framstå som kulturellt korrekt. Men eftersom hela den här bloggens grund bygger på att man inte ska popkulturskämmas så tar jag bladet från munnen och bara säger det: Jag har
Årets semester känns som en av de bästa på flera år. Och då är det ändå flera veckor kvar! Intensiva barndagar så klart, men även mer tid på tu man hand än vi haft på många år. Solstolar, konserter, champagnekvällar och middagssovning. Fy fan så gött. Första barnfria resan gick till Barcelona, och vi, vi
Jag älskar Twilight, Hungerspelen och Cirkeln. Jag har inte sträckläst den genren på länge så när jag läste Rockspindelns inlägg om Fifty Shades of Grey tänkte jag att det var dags. Beställde alla tre i ett svep. Nu har jag läst ut den första och… ja… Den var jättekonstig! Grundstoryn är väldig lik Twilight: klumpig
Jag läste Mitt livs roll av David Nicholls i helgen. Att den utspelade sig i London räckte tydligen för att jag skulle bli jättenostalgisk och längta tillbaka till en stad som jag inte längre känner. I stället för att skaka av mig känslan dök jag ner i den. Har nu därför ägnat 48 timmar åt
När Tomas Tranströmer idag tar emot nobelpriset i litteratur tänker jag på när han tilldelades priset. Videoklippen från den dagen får mig fortfarande att storböla. I någon intervju med Monica Tranströmer samma kväll berättade hon om telefonsamtalet från Peter Englund, att hon innan hon sträckte över luren sa något i stil med ”nu har det
Det är ju bara att acceptera att jag som heltidsarbetande småbarnsmamma har svårt att hinna med att läsa. Jag har blivit en riktig semesterläsare. Men när jag väl är ledig försöker jag ta igen det så gott jag kan. Bland sommarens böcker fanns t ex här. The Imperfectionists av Tom Rachman. Min sommars bästa bok.
Jag har någon gång när jag haft glasögon på mig fått höra att jag ser ut som Tina Fey. Vilket jag skyller på dålig fantasi, men men. Detta tänker jag på när jag också gör följande minnesanteckning. I sommar tänker jag läsa Bossypants!
I helgens Aftonbladet skrev Hanna Nordenhök om det där att många i vår ålder läste sexiga Grottbjörnens Folk medan vi fortfarande var barn. Stor igenkänning, och fnisseri åt saker som detta: ”Talet, njutningen och rätten till sin egen kropp får hon dessutom till skänks av ingen mindre än sin låtsasfeministiske blondinkille.” Och så påmindes jag
Jag har förmånen att ha fått läsa Cirkeln redan på utkaststadiet. Och jag tyckte den var så himla spännande och välskriven. Språket driver historien framåt så snyggt och vissa scener blundade (?) jag mig igenom. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är ett unikt skrivarteam tycker jag. Jag är sjukt nyfiken på fortsättningen – två
Korta tankar om de böcker jag läste när jag var ledig. Freedoom av Jonathan Franzen. En sån bok! Älskar det där episka som stannar hos en för lång tid. Och som dessutom ger en tankeställare om ens eget liv och val. Men nu några månader efter jag läste den minns jag (tyvärr) mest detta: de
Vi är framme i Australien nu. Hela resan hit har jag funderat på att öppna den här och börja läsa: I stället har jag, under de få stunder jag haft lästid, bläddrat i tidningar av den här typen:
Kändisfödelsedagar var länge ett återkommande inslag här på bloggen. Jag har genom åren konstaterat att jag fyller samma dag som Snoop Dogg och Dannii Minogue, min man samma dag som Leila K och Nina Persson, och Bobo firar samtidigt som Cyndi Lauper (dvs igår!) Med en ny familjemedlem måste vi ju kolla: vem fyller år
Helena har nog en intressant poäng om surkärringar i det här inlägget men jag förmår mig inte läsa förbi inledningen. För jag fastnade i en så äcklig detalj. I Camilla Läckbergs böcker doppar de tydligen smörgåsar med ost och kaviar i varm choklad. Alltså: ost OCH freakin’ kaviar doppas i varm choklad?! Jag måste kräkas.
Nu är det inte lång tid kvar men vi ser till att sysselsätta oss ordentligt medan vi väntar på vår lille prins. Nä jag skojar. Det heter barn/bebis/baby/unge etc – inte prins eller prinsessa. Men flöjt, det spelar vi. Ehm. Bilden är från klassikern Ett barn blir till.
Läser Just Kids och tänker konstant på Patti Smith och Robert Mapplethorpe. Boken är precis så bra som alla säger, mycket för att den beskriver otroligt fascinerande människor i en ännu mer fascinerande tid. Men jag medger att jag emellanåt ser 2000-talsnyktert på den i dagens ögon väldigt sökta dekadensen och bara ”skärp er”. Ska
Jag var en halsfluss ifrån att gå på släppfesten för första boken och det tog flera år innan jag till slut läste den. Att recensera en vän är svårt men jag kan berätta att jag sträckläste Dannyboy & kärleken och tyckte väldigt mycket om alla popjunkiga referenser i den. I bloggen har vi fått läsa
Bokhora frågar: Efter den otroliga ”Presidentens hustru” så är vi ju alla sugna på nästa Curtis Sittenfeld, eller hur? Popjunkien svarar: Ja! Jag ääälskade American Wife nästan orimligt mycket. Ett av årets bästa läs. Lorrie Moore har jag inte läst än, men som många andra blev jag mycket nyfiken efter Lokkos krönika häromsistens. Kanske blir
Ni kommenterar