Förra helgen såg jag Thåström live för kanske tionde gången någonsin. En relativt bra gång, även om jag av diverse orsaker stod längst bak och aldrig fick så här bra vy som någon på konserten i Lund hade. Jag kan på riktigt knappt andas i slutet av det här klippet. Scenen var den snyggaste jag
Jag älskar att jag efter femsex år hos samma frisör kan ringa i panik och bara ”jag ser så VANLIG ut i håret, jag är inte van med det” och bästa Sarah bara ”men kom hit i morgon bitti så fixar vi”. Och bara genom att titta på håret (i mössfrisyr dessutom) genast ser vad
(Det här är en dagbokspost över allt jag gjorde igår. Du kanske vill veta redan nu att det blev en ganska lång text). Vaknar 06.00 av att jag slår ut ett glas vatten på sängbordet. Stapplar upp och letar handdukar, försöker somna om. Somnar om, självsnoozar fram till kl 08.00 ungefär. Kliver upp. Mobiltelefonen, som
Min mamma slängde vårt Commodore -64 för att ”det aldrig var någon som spelade på det ändå”. Samma sak med mina perfekt slitna Dr Martens från gymnasiet – ”du har ju inte använt dem på jättemånga år”.* Det var med andra ord rätt längesen jag spelade älsklingsspelet Bubble Bobble regelbundet. Jag har kört det på
Det strömmar in läsarbrev som alla undrar samma sak: vad önskar du dig i födelsedagspresent? Eftersom min trettioårsdag knappt ens hände pga flytt och sjukdom tänker jag gå all in när jag om två veckor fyller 31. Därför önskar jag mig: 1. En likadan skivspelare som Dr House har. En nätt sak med träfärgad botten
Är repriserna av Melrose Place. Ni vet vilka jag har en soft spot för. Men kommer ni ihåg vilken kärleksrelation serien startade med?
I vardagsrummet jobbar en vid datorn I sovrummet spelar två luftgitarr till den här.
I vardagsrummet spelar en Guitar Hero. I sovrummet läser en en roman och en annan kollar på DVD. Sen bakar alla pizza i köket.
Då måste du ansöka om att vara med i Bounces tribute till Michael Jackson! De behöver minst 100 st som ska medverka i en flash dance på tre centrala platser i Stockholm. Koreografin är självklart ”Beat it”. Läs mer hos Karolina. Själv tänker jag nöja mig med att titta på det på youtube. Här är
Jo, det var väl okej för att vara på festival. Låtlistan var tråkig men vissa versioner av låtarna helt fantastiska. Jag tyckte om ”Kärlek är för dom” med Anna Ternheim. En rätt lugn men maffig version av ”Alla vill till himlen”. ”Var är vargen” för sakens skull men undrar hur det känns att köra samma
Tiger Lou, ett av festivalens sista band, visade sig också vara det bästa. Jag minns inte när jag såg dem live senast men jag minns väldigt tydligt att jag i natten till igår hörde tonerna till Sam as in Samantha på håll och att jag sprang för att hinna fram. Den här festivalen var det
På tåget hit: Konduktören: och du ska byta i Kil? Ska du vidare till Arvika eller? Jag: ja Konduktören: det stod skrivet i pannan på dig, haha. // I festivalnatten, under promenaden tillbaka till stan. Full kille: vilken snygg jacka du har. Du ser ut som sångaren i det där bandet… vahettere… Jag: Beatles? (det
Kan ni förstå hur lyxigt vi har det hemma hos mig?! Snart semester och vi har börjat kolla House ända från början. Jag har aldrig sett serien, tvärtom nästan avfärdat den, men efter att ha sträckkollat säsong 1 är jag helt fast. Det är få saker jag tycker är så relationsmysigt som att ha en
Jag har haft ”Varje liten droppe regn” på hjärnan hela veckan. Gissa varför. När jag så äntligen skulle ta mig tid att lyssna på den så fanns den inte i herreysversion på Youtube. Men jag hittade i stället det här lilla guldkornet. En kille som mimar och spelar handtrumma och liksom rynkar ögonbrynen för att
Var lite rädd först. Ska det inte kännas större än så här att äntligen få lyssna på låten jag längtat efter i flera år? Sen lyssnade jag en gång till och blev lite tårögd faktiskt.
Hej hörni. Jag har en bissi vecka. Och nu blev jag ännu mer upptagen – måste leta låtlista till nya Imperiet-boxen. Tänk om min önskelåt är med? Uppdatering: det var den!!!!
Det här var då det coolaste sättet att blogga om sitt barn på. Jag blir superinspi och funderar på vad jag kan göra för något med den tonåring treåring som bor hemma hos oss. Kanske återkommer.
Jag har alltså träffat Thåström. Tagit i hand, pratat med och fått en hejdåkram av. Och jag kan inte sätta ord på det.
Här skulle det egentligen vara en recension av konserten med PJ Harvey och John Parish men gårdagskvällen kom att domineras av en helt annan sak. Jag mötte Thåström.
Ni kommenterar